Regeringen har beslutat att inte möta målen i EU:s strategi för biologisk mångfald – samtidigt som pengarna till naturvård minskar. GP kartlägger hur arter i Västsverige påverkas av politiken.
– Antingen har man inte kunskapen eller så förstår man inte allvaret, säger Mattias Lindholm på Västkuststiftelsen.
Lite här och var på den kala fågelön Ringburen, strax utanför Uddevalla, ligger ejderhonorna och ruvar sina ägg. De delar platsen med andra kustfåglar som gråtrutar, strandskator och silltrutar. En frän doft sticker i näsan när en ejder lämnar boet.
– För att förvirra rovdjur skjuter hon avföring ovanpå äggen, säger biologen Jan Uddén.
Han smyger försiktigt fram på hällarna och räknar fåglar, bon och ägg. Detta har Jan Uddén, som för många är känd som “Skådar-Janne”, gjort i fjordarna mellan Orust och Uddevalla sedan 1979.
För ejdern och de flesta måsfåglarna har trenden varit starkt nedåtgående de senaste två decennierna. Ejdern, som främst äter blåmusslor, hade en topp på 90-talet då övergödning i havet gjorde att musselbankarna växte i storlek och antal. Då fanns det uppemot 4 500 ejderpar i området. Nu är den siffran cirka 900.
– Den toppen var inte ett hälsosamt tecken eftersom det berodde på övergödning, men nu är ejdrarna väldigt få. Det har gått stadigt nedåt sedan mitten av 2000-talet, säger Jan Uddén.
Ejderns nedgång i Sverige är inte helt klarlagd men kan förklaras av brist på mat, sjukdomar och i till viss del rovdjur som mink. Det bedrevs även jakt på ejderhanar fram till 2021. Bland honorna har det funnits en stor överdödlighet och för få av ungarna överlever. På Östkusten finns det problem med att havsörnen dödar ungar och de svagaste honorna.
– Det största problemet är att blåmusslorna blir färre och innehåller mindre protein, delvis på grund av varmare vatten. Det har blivit tre grader varmare sedan 80-talet, vilket är jättemycket, säger Jan Uddén.
Sverige väntas inte nå målen
Enligt Naturvårdsverket kan trenden för exempelvis ejder vändas med mer resurser och riktade insatser. Bland annat handlar det om att genomföra ett internationellt åtgärdsprogram, öka fågelskyddsområdena och se till att resurser för minkjakt finns.
Sverige ska förbättra ejderns status enligt EU:s fågeldirektiv. Där finns inget slutdatum, men det finns i EU:s strategi för biologisk mångfald till 2030. Strategin säger att medlemsländerna ska förbättra statusen, eller åtminstone få en starkt positiv trend, för 30 procent av de arter och naturtyper som hade en ogynnsam status år 2019.
– Det är inte juridiskt bindande men Sverige, liksom alla andra medlemsländer, har ställt sig bakom strategin, säger Helene Lindahl på Naturvårdsverket.
Däremot beslutade regeringen i mars att inte öka ambitionsnivån, vilket innebär att man inte kommer att nå målen. I ejderns fall innebär det att försämringen väntas fortsätta till 2030, liksom för flera andra arter.
– De hade väl flaggat för det ett tag, men vi hade väl åtminstone hoppats på scenario två, där staten gör lite mer, säger hon.
Mindre pengar till naturvård
I EU:s art- och habitatdirektiv, liksom i fågeldirektivet, listas vilka arter och naturtyper som bör bevaras. Till exempel har Sverige ett ansvar för att bevara stora områden med den barrskog som finns här, taiga. I fjällnära miljöer kan man vända en negativ trend för taigan till 2030, medan prognosen är att den kommer ha fortsatt dålig status i övriga landet.
Pengarna till skydd av värdefull natur har minskat med 32 procent jämfört med förra året. För åtgärder för värdefull natur har anslagen minskat med 45 procent. Minskningen planeras fortsätta till 2026, enligt regeringens vårbudget. Mattias Lindholm, naturvårdschef på Västkuststiftelsen menar att det försvårar arbetet med naturvård.
– Det har sett tufft ut tidigare med, men den senaste tioårsperioden nådde det en nivå av att det nog faktiskt skulle fungera. Sen kom den här budgeten och då raserades allt. Nu står vi där med våra fina stängsel och markerna vi ska sköta, men vi har inte råd, säger han.
Länsstyrelsen i Västra Götaland och Västkuststiftelsen sköter huvudsakligen naturvården i regionen. En del av deras arbete är att sköta hävdade marker, gamla jordbruks- och betesmarker, som exempelvis strandängar och ljunghedar.
Flera sådana naturtyper har en dålig status och inom dessa områden finns många hotade arter. Många av dem finns i EU:s art- och habitatdirektiv och inom strategin för biologisk mångfald. Områdena måste skötas regelbundet för att de ska behålla sina naturvärden, bland annat genom bete.
– Det är bekymmersamt. Vi kommer nog se en igenväxning av markerna och att det öppna landskapet vi har här försvinner till stora delar, framför allt inom de skyddade områdena – de som vi trodde att alla ville bevara, säger Mattias Lindholm.
Dyrt med entreprenörer och kor
På grund av mindre resurser har länsstyrelsen inte råd med entreprenörer, till exempel för att bekämpa invasiva arter. Enligt Anna Stenström, biolog på länsstyrelsen, är detta ett stort problem eftersom de har knutit till sig personer med specialkompetens.
– Det är liksom inte bara att skicka ut vilken grävskopa som helst om du ska gräva kanadensiskt gullris. De måste ju känna igen kanadensiskt gullris, säger hon.
Ett annat problem är tillgången till betesdjur på öarna, eftersom det är för dyrt att skeppa ut dem.
– Vem ska beta på våra naturreservat om man inte kan betala för lantbrukare med kor? Länsstyrelsen har inga kor. Västkuststiftelsen har inga kor, säger Anna Stenström.
Stora kunskapsluckor
Anna Stenström arbetar med arter som har ett åtgärdsprogram, så kallade ÅGP-arter. Dessa behöver riktade insatser för att klara sig i längden. Detta var ett arbete som redan var underfinansierat, menar hon.
– Vi har räknat med att vi tidigare har fått tio, kanske femton procent av pengarna som krävs för att genomföra åtgärdsprogrammen. Nu är det halverat, säger Anna Stenström.
En ÅGP-art som hon arbetar med är strandpaddan. Den hade kunnat få en förbättrad status på västkusten ifall regeringen hade valt scenario två i sina utfästelser. Då hade till exempel mer pengar kunnat läggas på att skapa lekmiljöer där den inte konkurreras ut. Samtidigt finns det mycket man inte vet om varför det går dåligt för strandpaddan.
– Vi har inte haft medel för att inventera den tillräckligt. Det är helt enkelt för dyrt att skicka ut folk i skärgården, säger Anna Stenström
– Man hade kunnat sätta en forskare på det, men det finns inga forskningsmedel.
Anna Stenström är inte förvånad över att regeringen valt det minst ambitiösa scenariot, men hon är trött på att bli lovad pengar som inte når fram.
– Det som stör mig är att man beslutar miljömål och strategier, men sen tar man aldrig konsekvenserna. Man låtsas att man ska nå målen utan att göra något.
Mattias Lindholm stämmer in i kritiken.
– Alltså, jag förstår inte. Antingen har man inte kunskapen eller så förstår man inte allvaret bakom detta, för vi kommer inte att nå de här målen som vi måste nå för att klara framtiden. Vi förlorar arter snabbare än vi får tillbaka dem, på alla plan. Det finns inget område i dag som går bra, säger han.
Fortsatt försämring för ejdern
Fåglarna återvänder till ön direkt när inventeringen är klar och Jan Uddén styr båten mot hamnen. Med klimatförändringarna har han svårt att förutspå hur ejdrarna ska få det bättre i längden. Kortsiktigt finns det konkreta lösningar, menar han. En sådan är att skapa blåmusselbankar enbart för ejdrarna och ge odlarna samma ersättning som de får för mänsklig konsumtion. Ejdern blev fredad från jakt i Sverige 2021. Jan Uddén menar det finns röster som vill ha tillbaka jakten på hanar, men är själv starkt emot det.
– Hur ska en jägare kunna avgöra om den skjuter en hane som inte är lämplig för reproduktion eller en som är stark och frisk? Det går inte, säger han.
Enligt de svenska utfästelserna förväntas alltså försämringen av ejderns status fortsätta till 2030. Samtidigt kan det vara bråttom att vända trenden enligt Jan Uddén.
– Jag ser det som att det är en “tipping point” nu. Runt 2012 såg vi att det började gå riktigt dåligt och framåt är det en grumlig kristallkula.
Vi har försökt nå klimat- och miljöministern Romina Pourmokhtari flera gånger och vi har skickat frågor till henne utan att ha fått svar.
DE TRE SCENARIERNA
Scenario 1: ”Fortsatt genomförande-scenario”
Samma takt för områdesskydd som perioden 2000 till 2021. Motsvarande medel som år 2021 till åtgärder som till exempel skötsel.
Scenario 2: ”Staten går före-scenario”
Baseras på vad som kan göras av statliga myndigheter och bolag inom statens mark, vatten och verksamhet och med ökade resurser utöver det som redan ingår i scenario 1.
Scenario 3: ”Behovsscenario”
Speglar det totala behovet av insatser, även utanför statens mark och vatten, för att nå målen i EU:s strategi för biologisk mångfald 2030 inom Sverige.
RÖDLISTADE ARTER OCH ÅGP-ARTER
I Artdatabankens rödlista från 2020 finns 4 746 rödlistade arter, varav 2 249 är hotade. Rödlistan uppdateras vart femte år.
Naturvårdsverket (133) och Havs- och vattenmyndigheten (22) har skapat åtgärdsplaner för 155 arter som kräver särskilda insatser för att klara sig. Dessa kallas ÅGP-arter.
Av:Ella Daneshmand, Sandra Daniel, Heino Ollin, Peter Seenan
Denna artikeln är en del av "Crossborder Journalism Campus", ett Erasmus+ –projekt med Göteborgs Universitet, Leipzig University och Centre de Formation des Journalistes i Paris. Övriga reportrar: Suzanne Vink
- Sweden abandons EU targets on biodiversity – draws strong criticism
- Sverige överger EU-mål om biologisk mångfald – väcker stark kritik